Brev från fronterna : Tyska, franska och engelska soldatbrev

till och med i sitt eget land. Det var en underlig reträtt, utan förluster, utan fångar. Ju längre vi kommo mot öster, desto tydligare förstodo vi, att vår verksamhet som gränsskydd var slutad, att en tysk här marscherade fram, i vilken vi blott uppgingo som ett litet led, en här som samlade sig vid gränsen till ett förintande slag. Den 17 augusti redo vi genom S a a r -burg. Stackars lilla tyska stad! Men vi kunde ej hjälpa den. Strategiska och taktiska skäl fordrade dess offrande. I trakten norr om Saarburg arbetades redan ivrigt på skansar. Hela eftermiddagen förgick med att söka ut och förbereda artilleriets ställningar. Det var en ansträngande dag för översten, som själv sökte ut platsen för varje batteri, för varje kanon. Men på aftonen var den lilla fredliga kullen en fästning. Där stodo kanoner och fälthaubitsbatterier, tunga haubitser och mörsare, och vi lade oss till vila i en utsiktsgrav, som iordningställts för staben, i det lugna medvetandet att vi gjort allt som göras kunde.

Följande morgon kommo fransmännen. Genom våra kikare kunde vi iakttaga deras frammarsch som ett panorama. En ryttartrupp visar sig först. Som en vacker liten leksak såg man ryttaren och hästen mot den gröna bakgrunden. Plötsligt märkes oro. I alla riktningar spridas ryttarna. Förmodligen ha de beskjutits av en av de främre tyska patrullerna. Men fler och fler komma, bakom de enstaka ryttarna slutna kavalleri-kolonner, velocipedåkare och lätt flyttbara artil-