Brev från fronterna : Tyska, franska och engelska soldatbrev

lerimassor - en kavalleridivision. Med otrolig sorglöshet visa sig de fientliga staberna på höjderna. Men på en gång synas vita moln på himmelen. Som ett fint duggregn löser sig ur dem och överallt där de dyka upp uppstå oro och förvirring. Det starka knallandet har blivit till ett jämnt rullande och dånande. Även fransmännen ha nu ställt upp sitt artilleri. De små molnen virvla omkring mot den blå himmelen som om en elak ängel hade skrämt de vita lammflockarna, vilka annars fredligt gå tillsammans.

Ryttarna äro försvunna. Infanteriet i slutna kolonner rycker fram utom räckhåll för våra kanoner. Det är väl därför de äro så oförsiktiga. Då öppnar sig en krater mitt ibland dem! Ett moln av stenar och jord sprutar upp ur marken som en arbetande vulkan. — Vilket förtvivlat springande och farande! Och nya vulkaner spruta upp överallt! Det är helvetet! Man tror sig kunna se i vilken dödsångest de stackars människorna därborta äro. Vårt tunga artilleri skjuter! Nästan först när allt är över träffas örat av ett dånande ljud som ett underjordiskt brummande, och sedan ett brakande, som om jorden ginge sönder. Fienden är försvunnen, som bortsopad från jordytan. Nu veta fransmännen, att vi äro här. Ett underligt skådespel, som kanske ej bjudes än en gång under detta fälttåg, är förbi. Framför oss ligger ett tomt fält. Men brakandet och dånandet och rullandet fortfar, blir högre och högre. Fienden ligger framför oss i traktens alla vinklar och vrår.