Sida 50
II. Från Lothringen och norra Frankrike ...
Här och där höres ett par skott. Kvarlämnade och vilsegångna giva sig genast. Ur husen börja invånarna att störta fram. »Att ni åter äro här, att ni åter äro här», ropa de. Av franskvänlighet märkes sannerligen intet i Lothringen. Flickorna skocka sig kring oss, ögonen äro förgråtna, håret i oordning ... »Att ni åter äro här», säga även de. En klunk öl och ett stycke bröd, det första på dagen. Men ingen tid, vidare! Bakom de bortridande rullar en trumvirvel från en intågande bataljon.
Raskt framskjutna batterier måste skydda infanteriets ställning. Nu står den första avdelningen på Rebenberget. Då susar det i luften. De franska granaterna explodera med ett otäckt rått ljud. Blott några steg från oss. Infanterielden börjar. Omkring oss, över oss ett skrik och ett dånande. Och dock har blott ett batteri tagit ställning. Den just nu uppmarscherande avdelningen måste tillbaka. Vårt batteri uppsnappar ett fientligt, som kör fram. Hästarna skena, manskapet springer. Men det är en tryckande övermakt. Om och om igen det otäcka brakandet. Ett par av stabens hästar störta. En som sårats dödligt skriker som en människa. Där höres ett plötsligt rop: »Jag har träffats!»
Artillerikommendanten visar hastigt fiendens ställning. »Det tunga artilleriet skall genast i elden.» Ännu stå några haubitser och mörsare bakom kullarna.
I sporrsträck samma väg tillbaka, förbi de framträngande förvånade trupperna och kolon-
Källa: Project Runeberg ·