Brev från fronterna : Tyska, franska och engelska soldatbrev

franska patroner betäckte marken. Redan vid intagandet av den franska framskjutna positionen hade vi träffat på mulåsnor, som ännu voro lastade med maskingevär och annat material, och även i fiendens huvudställning erövrade vi batterier, däribland av den allra grövsta kaliber, vilkas hästar ej ens voro frånspända, utan lågo på marken i sitt seltyg skjutna. Även hela vägen från Bergaville till Gebling var betäckt med rödbyxor, ett bevis på, att mördande förluster tillfogats fienden även under återtåget. En fransk major, som såg sin bataljon springa, ställde sig på en jordvall och sköt sig. I hundratal gåvo fransmännen sig fångna och bådo jämmerligt om sitt liv. Överallt vimlade det av franska fångar. Hur föga motståndskraft fienden hade trots sin mycket beprisade »élan», bevisas av många episoder. Ur en bangårdsbyggnad t. ex. ha tre grupper av vårt folk dragit fram en fransk besättning på omkring hundra man. Dessa öppnade visserligen eld på de få anryckande tyskarna, men då de våra ej läto avskräcka sig därav, utan ryckte fram på 100 meters avstånd, stucko de ut en vit fana för att bringa liv och lem i säkerhet. Däremot voro de tyska trupperna besjälade av ett hjältemod, som framkallade de mest lysande dåd.

1 denna strid fick man det intrycket, att det ingick i fransmännens metod, att även de sårade sköto. En hel mängd tyska krigare ha på det sättet fått släppa till livet, däribland översten vid —regementet. Efter dessa bittra erfarenheter har man blivit klok på den tyska sidan och tar