Sida 55
II. Från Lothringen och norra Frankrike ...
att ljusskenet härrörde från lägereldar; i själva verket var det eldsvådor, vid vilkas spöklikt flämtande sken soldater höllo razzia på slagfältet för att söka och hopsamla svårt sårade och döda.
I Lunevilles torn, vilkas skarpa silhuetter avtecknade sig mot den stjärnströdda natthimlen, slog klockan 9, då vi rullade in i staden.
Natten tillbragte vi i automobilen, och tröttheten i förening med den naturliga förslappningen efter alla den gångna dagens intryck hjälpte oss till en om också ganska orolig sömn. Tidigt följande morgon foro vi ut från Luneville och hade i nästa ögonblick framför oss det väldiga slagfältet, varöver vi i går kväll rullat fram i mörker. Vem förmår skildra likfältets förfärliga anblick? Där lågo de döda fienderna med sönderskjutna kroppar i vägdikena, i sluttningarna, på fria fältet, under och bredvid sina hästar — fasansfulla tavlor! Med armarna styvnade i en avvisande åtbörd, händerna knutna i dödskamp, ansiktena betäckta med blod och jord, förvridna av krigsraseri och dödsskräck! övergivna ammuni-tionsva-gnar, somliga kullstjälpta, med sönderbrutna hjul. Söndertrasade och nedsmutsade uniformspersedlar, alla slags vapen upptornade till berg. Fruktansvärt har krigets furie rasat här; döden har hållit skördefest. Den förfärliga blodlukten, som fyllde hela trakten flera timmars väg i omkrets — här hade den blandat sig med svett-och förruttnelselukt till en kvävande atmosfär. Men icke ett enda lik av en tysk soldat sågo vi. Stora, färska jordkullar, sorgfälligt jämnade och
Källa: Project Runeberg ·