Sida 6
I. Från Belgien ...
fram: »Storma Liége!» Omöjligt, folket kan inte marschera, forten ligga på 35 kilometers avstånd. Redan efter 30 minuter skjuter man från höjderna, ja, nu direkt bredvid oss. Fram med revolvrarna och upp! Tre karlar ta till flykten — en hel hord. »Levez les mains!» (Händer upp!) Krigsrätt! Vidare — det vimlar av alla slags trupper, fruktansvärt regn, åskväder, kolsvart mörker. Alltjämt vidare! Folk faller, de bli liggande, massvis. Klockan 12 månsken, bättre väder, granatdunder. Plötsligt rapport: vårt bagage överfallet, ett kompani tillbaka, byn nedbränd, befolkningen skjuter. Franctirörgräsligheter! Vi storma emellertid vidare — nästan fram till Liége. Granater vina, men utan mål. Hålväg; vårt artilleri sitter hjälplöst fast i dyn ända upp till magen och kan ej komma framåt; vi förbi, ingen marsch — galopp! Plötsligt vilt kulregn bredvid oss — vårt eget folk skjuter på oss. Vi lyckas till sist känna igen varandra. Direkt framför fortens eldlinje. Vilt skrik: »Paroll Wörth!» Vän och fiende omöjliga att särskilja; jag ligger framför en träd- och taggtrådförhuggning, kamraten löjtnant G. bredvid mig, kaptenen till höger. Granater plötsligt överallt. Helveteslarm, gevärseld, så att luften är het. Några steg framför oss bättre täckning. Jag knuffar på löjtnant G.: »Rycka fram?» Intet svar — död! Kaptenen springer upp, träffad i bröstet, ramlar baklänges. Jag sträcker upp armen; kompaniet lyssnar till mitt kommando; jag rusar fram, fruktansvärd stöt, flyger tre steg tillbaka, vansinnig smärta: granat i vänstra höften! En
Källa: Project Runeberg ·