Sida 7
I. Från Belgien ...
officer framför mig ropar sitt namn, räcker mig handen och — död! Framför mig en fana, bäraren död; jag vill krypa dit, då får jag det andra och tredje skottet i den vänstra och sedan i den högra armen. Jag biter i marken av smärta; en sårad officer bredvid mig ropar på förstärkning, men allt går åt fanders. Några få steg framför oss den belgiska skyttegraven. Trots kulregnet händer mig ingenting vidare. Legat i nära tolv timmar, under tiden förbunden av en läkare, kan ännu ej transporteras. Vid middagstiden bortburen av manskap, träffar i halv feber regementet; fruktansvärda förluster : 3 kaptener, 3 löjtnanter döda, nästan alla vid min bataljon. Sedan på bår, därefter på fraktvagn, jag vet inte riktigt hur, till lasarettet. Katolsk skola, rysk-judiska studenter som sjukvårdare. De första dagarna hade jag gemena plågor och ansågs allvarsamt hotad. Nu är det någorlunda skapligt. Det finns andra här, som fått utstå långt förfärligare lidanden än jag, då blir man lugn. En kaptensfru hade skyndat hit för att ännu en gång se sin döde man; en granat träffade automobilen, i går begravdes hon här.
Jag äger ingenting mera: bagaget plundrat, tor-nistern förlorad före stormningen; vad jag hade på mig var så genomdränkt med blod, att alltsammans måste brännas upp. En uppsättning underkläder har en ryss köpt åt mig; en gammal rörande liten gumma tvättar och lappar min uniform.
Jag läser »Gil Bias» för 20 centimer.
Källa: Project Runeberg ·