1720, 1772, 1809

omvexling, genom andliga*): de lofsån-ger till det Högsta Väsendet, sonen lät uppstämma, voro den Christliga ödmjukhetens, och i alla hans stater nalkades ingen enda bland hans folk altarfoten med mera rördt, förkrossadt ocb under-gifvet sinne, än han sjelf, Konungen. Fadren hade af Frihetstidens Svenskar gjort Fransyska fjärilar. Från stolte pa-» lrioter vordne jollrande hofmän, antogo de nu skenhelighetens larf, för att behaga — och bedraga sonen. Fadren skulle, född i hvilken samhällsklass, under hvilken samhällsförfattning som helst, alltid gjort uppseende och blifvit ansedd, om icke för en redbar och god, åtminstone lor en ovanlig och älskvärd men-niska. Sonen behöfde alltid någon yttre kraft, att kunna förflyttar ur den sam-hallfbolägenhet, uti hvilken han en gång af ödet blifvit försatt, till en annan, och skulle, om han från början af sin lefnad varit ställd på någon bland samhället*

*) 1 ett liref från Armfelt till en hans

nära anhörig, dateradt Koin den 20 Mars 1784, heter det bland aunat:

- - - ”Vår tffverhofpredikaut är ej ännu ''anländ. Kyrkan står och väntar honoui; ”men efter de nuveller vi fått med kuri-”ren, konuner han ej ännn på fjorton dagar. "Ju kortare komedien blir, ju bättre.” - - -