Tillbaka Read Runeberg

1720, 1772, 1809

Originalsida 213
Originalsida 213
Originalsida 212
Originalsida 213
212–213

Sida 213

1720, 1772, 1809

detta Utskott tycks således innebära lyckosamma förebud — åtminstone för inne-hafvarne.

Hos den enskilde kan menlösheten rätt ofta vara eu dygd; icke så hos statsmannen. Det gör för honom ej tillfyllest att vilja det goda: han måste äfven förstå att hindra det onda. Det var under Quidings statssekteriat, som Rådgifvarnes i kommandomål inflytande växte till en kolossal höjd. Från den stunden och intill den närvarande är krigsärendernas Föredragande att anse nästan endast såsom en Generaladjutanternes byråchef. Så länge Cederström innehade Flottornas batong delades inflytandet kristligen mellan honom och Björnstjerna; men efter Cederströms onåd och sedan Brahe blef ställd i spetsen för Arméens angelägenheter, sväfvar dennes omtanka, huldrikt Öfver förvaltningens alla grenar.

Utan att räkna det Herr Quiding till last, mer, än någon annan, anmärke vi såsom en oformlighet i allmänhet uti våra Embetsverks expeditionssätt, att ämnen af den lumpnaste beskaffenhet handläggas med samma allvar och omständlighet, som de inest interessanta, mest maktpåliggande frågor. Nedanstående Konungabref, hvilket, namnteckningarna inberäknade, i utskrift upptagit

Källa: Project Runeberg ·