Sida 11
[Planschbeskrivning]
Marken närmast sydöstra sidan af stensättningen utgör en slät gräsbeväxt mindre plan, hvarå på några alnars afstånd från treudden är rest en 5 qvarter hög sten af skapnad som Pl. utvisar. Den står otvifvelaktigt i sammanhang med minnesmärket.
Hos kringboende allmoge höras många berättelser och upgifter om detta minnesmärke. »Der blöser (närmare uttalet: blåöser) än i dag,» säger man.
Aske by nämnes i handlingar från början af 1300, och Joh. Fors’ »Collectio Monumentorum Sudermanniæ» (hskr.) upplyser att kyrkan i Österåker först blifvit grundlagd af en Finne i Aske.
Stensättningen bör än vidare granskas. Stenarmarnas nämnda sammansättning förtjenar jämföras med åtskilliga borgmurar, till och med de äldsta egentliga byggnaders kalkmurar, såsom med rundlarna af Solna och Bromma kyrkor. En muröppning å den sednare — råare och påtagligen äldre än den förra — erbjuder godt tillfälle till iakttagelser.
*
Pl. 9.
HOFSTENS-MOEN I DALSLAND.
Från nästan alla delar af det kala, jämnare fält, som utbreder sig mellan Färgelanda och Ödeborg socknar i Walbo härad af Dalsland, upptäcker ögat tvänne högresta stenhällar å en ansenligare höjd, Hofstens-moen kallad, invid Hofsten by nästan midt emellan kyrkorna, men i sistnämnde socken. Närmare betraktad finnes höjden derjämte betäckt med talrika grafhögar, smärre grafkretsar m. m. _
Hvarom desto värre föga är att säga, då nästan allt röjer förstörelse. Man kan till och med säkert bestämma tre på olika tider här gjorda svårare åverkningar, hvarje med mellantider af åtminstone trettio år. Om en fjerde skall här nedan något talas.
Af de å taflan synliga två resta stenar är den närmaste flisbildad, å flatsidorna tämligen slät, och med sin höjd af dryga 6½ alnar verkligen skön. En myckenhet småstenar ligga vid dess fot mer och mindre djupt i sanden troligen ditförda till grundens stärkande. Den längre bort synliga stenen är äfven en flisa, icke fullt hälften så hög som den förra, men synbarligen för länge sedan afslagen.
Vi komma till grafkullarna och öfriga lemningar, samt hänvisa till Pl., som likväl, utom det att den icke återgifver den äfven större och mer omfattande handritningens tycke, allt för grumligt antyder myckenheten af här utan ringaste ordning befintliga högar och kullar. En af dessa till venster å taflan, försedd med en vacker stenkedja, är för icke länge sedan nog våldsamt hemsökt, likasom en annan mindre, synlig till höger.
Slutligen ses å höjden på föga afstånd från nämnda lemningar, å en jämnare plan under unga löfträn, en väldig krets af nio grofva stenar, af hvilka några tyckas varit resta. En af dem har vid sin yttre sida en mängd småsten, till större delen under marken. Kretsen är omkring 18 steg i tvärdrag. Se Pl. 11 fig. 2, samt Pl. 12, fig. 3. De öfriga smärre stenrundningarna å höjden äro så förstörda äfven sjunkna i sanden att i afseende å dem föga kan bestämmas. Någon treudd eller skepssättning märkes der emedlertid icke.
Här är sjelfva Håvsten, säga de gamle, pekande på den stora hällen. Denna var kort före mitt besök på stället 1843 i fara att vid foten alldeles sprängas af en nära dervid tänd festeld, hvilken lyckligtvis släcktes sedan den likväl förorsakat en betydligare tvärremna i stenen.
Minnesmärket är ej i äldre handlingar nämndt.
*
Källa: Project Runeberg ·