Svenska minnesmärken

Den tredje och sista underrättelsen om Skofsta borg är af år 1728 och läses i Hallmans beskrifning öfver Köping. »Thenna borgen,» säger Hallman, »ligger på ett ganska högt rum, omgifven med tre murar, hvilka hafva alla sina portar och ingångar emot hvarandra; han är upphäfven och byggder af stor gråsten — — ; Then innersta (muren) är högst, then medlersta mindre, then yttersta minst; mycket gammalt folk i orten kallar honom Gränsringmur.» (m. m.) Författaren antyder att han med Gränsringmur menar Gräns ringmur.

Den äldsta kartan öfver »Skofftestad» af år 1652 innefattar endast inägorna. En sednare upptager väl ock skogsmarken, men utvisar inga berg, höjder o. d.

Så väl namnet Grams borg, som Gränsringmur eller Gräns ringmur, äro å orten för närvarande alldeles glömda, och fästet kändt blott under namnet Skofsta borg eller Skofsta skans.

*

Pl. 8.

TREUDD I SÖDERMANLAND

Åter en trehörnig stenbyggnad, hvilken, tillhörande nästan samma trakt af medlersta Sverike, som den förut å Pl. 2 föreställda, dock genom sin märkliga skiljaktighet från denna förtjenar uppmärksamhet, hälst den veterligen ej är af någon tillförne nämnd, mindre beskrifven, samt i vårt land utan tvifvel saknar sin like.

Den är belägen på en höjd å vestra stranden af sjön Öljaren i en löfhage på Aske ägor i Österåker socken af Opunda härad bland andra mycket spridda samt både otydliga och obetydliga grafminnesmärken, för ett ovant öga nu mer knapt märkbara. Så mycket mer framstår den betydliga Treudden, hvars yttre skapnad af tro från midten utgående, mot ändarna afsmalnande, armar (so Pl. 12, fig. 2) deri skiljer sig från mängden af andra vanliga, att armarna eller utsprången här äro både längre och smalare, samt alla tre sluta hvar på sitt sätt, nämligen den nordvestra (Pl. 11 fig. 1) med en rest sten af 1 aln 22 tums höjd, den nordöstra med en otydlig låg stensättning, samt den södra med en jordfast sten, å hvilken en större klumpsten blifvit lagd. De tre sidorna äro såsom vanligt inåtböjda och hvar för sig af omkring 30 alnars längd.

Det är dock främst för sin sammansättning, hvarigenom stensättningen särdeles å midten har utseende af en mur med lodrät höjd, som denna treudd så vidt man vet står ensam i sitt slag. Hvarje arm äger en yttre och en inre beklädnad af gröfre stenar, hvilkas slätsidor med omsorg blifvit vända utåt, och äro de väl passade efter hvarandra. Här och der finnas vanliga inkilningar af småsten och skärfvor. Mellanfyllningen utgöres af mindre sten och grus, ofvanpå stensättningen här och der jord- och torf-blandad. Den röjer ingen vårdnad, utan är nog hafsigt ditvräken. Midten med de närmaste delarna af armarna tyckas likväl alltigenom bestå af till större delen gröfre stenar. Armarna äga vid ändarna obetydlig höjd, men höja sig småningom tills de sammanträffa och bilda stensättningens midt, hvilken för närvarande äger 2 alnar 4 tums lodrät höjd.

I midten skönjes en större oregelbunden fördjupning, uppkommen såsom det berättas för omkring 15 år sedan, då man i hopp att finna skatter begynt nedbryta muren, hvarvid ock stensättningens nordöstra och nordvestra sidor betydligen lidit; och får man af mängden utaf de då nedvräkta, ännu å marken närmast sidorna qvarliggande, stenar sluta till dess ursprungliga höjd, har denna åtminstone med 3 qvarter om icke en aln öfverstigit den närvarande. Treuddens forna beskaffenhet ofvanpå står derföre ej mer att utrönas.