Sida 127
Om Fryxells författarskap i allmänhet
»Huruvida Statsrådet Silfverstolpe hartjenst-ledighet eller ej, och hvilken, som förestår expeditionen, minnes jag nu ej, och kan ej här få veta. Min bön till dig är derför, att du ville vid en audiens hos kungen med första möjliga säga honom förhållandet, sådant jag här relaterat det; framställa skälet till min besynnerliga ansökan, så att den ej väcker hans ovilja, och bönfalla på det bevekligaste om hans nådiga bifall. Får jag det, då In dulci jubilo! Pris vare Gud, kungen och sekreteraren i Svenska akademien!
P. S. Bed kungen komma ihåg, hvad man lät bönderna säga riksdagen 1818:
»Sen slog de hop allt papperet och skref derutanpå: Och käre, söte Hans Majestät! han hjelpe oss härifrå.»
Tjenstledigheten beviljades, och Fryxell fick ostörd af riksdagsbråk fortsätta sin historia.
År 1859, efter biskop Agardhs död, erhöll Fryxell från en af stiftets mest aktade prestmän nedanstående bref:
Högtärade Broder!
Det förljudes allmänt, att Du skulle hafva anmodat några embetsbröder att till vederbörande inom stiftet meddela, det Du icke vill hafva hvarken förslagsrum eller befordran till den lediga biskopsstolen. Kan detta rykte ega någon grund, eller är det blott en fint af något kotteri för ett visst kändt ändamål? Ett par ord här-
Källa: Project Runeberg ·