Sida 14
Lefnadssättet på Dalsland under början af innevarande sekel tecknar Fryxell i
En tidsbild från 1802.
»Hesselskogs prestgård är belägen i en skön men aflägsen och föga besökt dal. Gästgifvareväg gick ej derigenom, och allmogen bibehöll många af förra tiders vanor och åsigter. Hvar och en, som åkte förbi kyrkan, helsade henne genom att derunder ödmjukt aftaga och i handen hålla sin hatt. På ladugårdsdörrarna strök man hvarje påskafton ett stort kors af tjära till skydd emot påskkäringarna och deras trollerier. Man hörde gamla personer försäkra, några att de sett Necken, än i gestalt af en simmande svart häst, än som en man, sittande i en half båt, styra öfver dervarande sjöar; andra att de under månljusa nätter sett bergakungens boskap vandra öfver svedjefallen. Ett prestgårdens torp låg vid sidan af utskogen tätt under en hög och brant fjällrygg. Torparen derstädes bad ängsligt de i trakten jagande herrarna att icke efter solnedgången ropa och hojta i skogen; ty eljest, så försäkrade han, skulle han och hans folk under den följande natten oroas af det störda jättefolkets härmande oljud och buller. Bergufvar funnos der ock så stora, att de någon gång i skymningen slogo ned och sökte bortföra torparens halfväxta får.
»Dessa företeelser måste inverka på mitt barnasinne och dess inbillningskraft, men ledde ej till
