Sida 21
brinnande åhåga att få stanna i Stockholm bland litterära vänner och sysselsättningar. Men för att vinna detta mål var nödigt att taga magistergraden. Våren 1818 fattades beslut härom, och genom ansträngande af alla krafter och tillgångar, lyckades det mig att i Juni 1819 kunna aflägga filosofie kandidat-examen, hvarefter jag redan samma år blef anstäld vid Djurgårdsskolan.»
Sommaren 1821 promoverades Fryxell till filosofie magister.
I nedanstående bref till systern, sedermera blifvande prostinnan Stenbäck, uttalar han sin glädje och beskrifver högtidligheterna.
“Älskade Syster Ulla!
Ära vare Gud i höjden! Nu är det gjordt. Kransen hänger på väggen, och det sidenfransade magisterbrefvet ligger i byrån. — — Promotionsdagen var vacker. Det var den roligaste, den gladaste dag, jag vet mig hafva haft. Mötet med så många ungdomskamrater och vänner, glädje i hvarje blick liksom i eget hjerta, den brokiga folkmängden, den sköna trädgården, vädret, och slutligen det gyldene ädla vinet i ådrorna. Nej! en sådan dag får jag kanske aldrig mer. Hur vi klingade med hvarandra, de unga bekransade, och sjöngo Franzéns härliga visa: “Goda gosse, glaset töm!“ och vid den hjertgripande sista strofen, då tryckte vi hvarandras händer, bödo oss till hvarandra på gamla, gråa dagar och förnyade med ett högtljudande Da Ca de sista raderna:
“tänk hvad fröjd på gamla dar Gubbens hjerta känner; Gammalt vin har gubben qvar än åt gamla vänner“. Och än en gång, och åter en gång och ändå en gång sjöngo vi om de härliga orden.“ — — — (Följer så beskrifning öfver det stora middagsbordet i orangerisalen). “Glädjen och
