Sida 129
Om Fryxells författarskap i allmänhet
samma gång så svårt och kraftfordrande, att blott få naturens och nådens gunstlingar kunna tänka på att åtaga sig dylika pligter. Med ständigt klarnande insigt häraf begynte jag snart nog bäfva tillbaka för en sådan kallelse, ett sådant ansvar, kännande mer och mer tydligt, att jag saknade allt för många och allt för vigtiga till platsen erforderliga egenskaper.
Samtidigt och med oemotståndlig kraft utvecklade sig ock en annan känsla, en ständigt växande kärlek till min historiska sysselsättning, en kärlek, som öfvergått till passion. Jag känner och har under många år aldrig känt mig lyckligare än under ostördt arbete vid mitt historiska skrif-bord. Jag har tyckt och tycker mig ännu tydligen se, hur Försynens hand på mångahanda sätt ledt, styrt och motat mig från andra rigtningar in på denna bana och till denna verksamhet, liksom det för mig bestämda lifsdagsverket. Egenkärleken har ock velat inbilla mig, att mitt arbete skulle för fäderneslandet icke vara alldeles gagnlöst, ehuru nu rådande historiska skola ogillar de nya åsigter, jag sökt införa. Yare sig härmed huru som helst, säkert är, att, om jag på denna bana misslyckas, så är det blott min egen person, som kommer att deraf lida.
Följden af allt detta blef, att jag 1847 och en gång för alla fattade det beslut, jag redan länge påtänkt, nämligen att afstå från alla tankar på presterlig framtid och fortsatt verksamhet och i stället offra uteslutande åt historien mina återstående krafter och år. I enlighet med denna tanke
Min histo7'ias historia. 9
Källa: Project Runeberg ·