Gustaf III:s operahus och dess minnen. Några samlade blad

ögonblick som Leontes, upptänd af svartsjuka, under melodram i orkestern, rusar ut från den med sitt barn lekande Hermione, och eget nog inträffade explosionen på ett fortissimo i musiken, soin visserligen deraf förstärktes i ovanlig grad, men som också kom till den grad taktsäkert'att en hel del af publiken förestälde sig det smällen hörde till pjesen, om det också är tydligt att det var kompositören, Flotow, som fick skulden för knall-effekten, och icke den gamle Shakspeare.

Emellertid uppstod på scenen en stor villervalla, och hvad värre var, ett moln af det mest intensiva damm förmörkade den för en lång stund så komplett, att det var omöjligt att fortsätta. Lufttrycket vid explosionen satte nämligen i rörelse alt det under åratal samlade damm, som lugnt hvilade på sina lagrar deruppe på teatervin-darne, och detta virflade nu i täta massor ned öfver scenen och salongen. Publiken började blif-va orolig i tanke att det var rök, och regissören måste framträda för att med några lugnande ord underrätta den om orsaken till damregnet, hvar-efter representationen på nytt kunde börja och fortgå utan vidare äfventyr. Upphofsmannen till olyckan fick likväl med sitt ena öga plikta för sin oförsigtighet — en ny Oden, som fick sätta sitt öga i pant för att skaffa sig vishet, — och efter den varningen umgicks han också betydligt varsammare med de farliga säckarne än förut.

Pen sorgligaste olycksbändelsQ likväl, som