Gustaf III:s operahus och dess minnen. Några samlade blad

under operahusets långa tillvaro, passerat inom dess murar, var den, som inträffade den 4:de April 1877, under representationen af Meyerbeers Robei t. I slutet af 3:dje akten, sedan nunnornas bacchanal afbrutits genom att Robert fattat den mystiska grenen, begagnades nämligen den tiden och alt sedan operans första uppsättning, af de inrusande demonerna ett slags facklor, fylda med Nickt, hvilka de med fräsande eldvirflar svängde omkring de flyende nunnorna. Anordningen var visserligen eldfarlig, men operan hade på detta sätt gif-vits ett hundratal gånger utan att någon olycka inträffat, och detta hade insöft både de uppträdande och de utanför kulisserna tjänstgörande i säkerhet. Denna kväll inträffade likväl att en af dessa facklor, förd af en oskicklig hand, kom för nära en af de dansande nunnornas lätta drägt, denna fattade eld och inom ett ögonblick var den olyckliga omvärfd af lågor, och till följe af den på alla sidor stäugda dekorationen varsnades detta icke från kulissen förr än det var för sent, och då slutligen maskin mästaren Lindström rusade in för att med en rock, som han kastade omkring henne, kväfva elden, hade den redan så illa skadat den stackars dansösen, den af både förmän och kamrater värderade och afhållna Sophia Dahl, att hon morgonen derpå afled på Serafimerlasa-rettet, dit hon genast affördes.

Denna förfärliga olycka, hvars dimensioner kunde halva blifvit oberäkneliga, om man betän-