Gustaf III:s operahus och dess minnen. Några samlade blad

utvidgades den lilla täcka platsen altmera och sträckte sig slutligen, som vi alla veta, ända ner i trädgården samt blef en alt mera besökt tillflyktsort för alla dem, som af gratismusiken kördes ut från öfriga förfriskningsställen utom och inom staden. Särskildt var platsen känd som samlingsställe för konstnärer, skriftställare och publicister, och den främling som var nyfiken att se hvad hufvudstaden i den vägen hade att bjuda på, kunde en vacker eftermiddag antingen på våren eller hösten, sätta sig der i all sköns lugn och se hela denna verld defilera förbi sig antingen ensamma eller i grupper. Lagerlunden har under det sed-nare decenniet varit hvad Operakällaren var under de föregående: den plats som man först och sist måste besöka, om man ville se det Stockholmska utelifvet i all dess egendomlighet och all dess rörlighet.

Det har flera gånger under tidernas lopp varit i fråga att om- eller åtminstone tillbygga operahuset, för att skaffa mera plats åt dess alt mera ökade personal och förråder. Bland de förslag som i detta afseende sett dagen, torde det mest omfattande vara det, som år 1854 under baron Bondes auspicier framlades af Arkitekten J. Åbom, och som af såg en större tillbyggnad af operahuset åt strömsidan, för att på lämpligt sätt skaffa utrymme för teaterns ökade behof af magasin, klädloger och äfven bostäder åt flera af de befattningshafvande, hvilka för tjänstens skull, borde om möjligt finnas