Sida 21
Det nya operahusets byggnad och invigning
var äfven en grundligt och mångsidigt bildad man, samt en noggrann kännare af scenens många fordringar, både i ästetiskt och praktiskt hänseende. Han hade ju själf varit både teaterdirektör och chef för hofkapellet; han hade således deltagit i och var förtrogen med själfva det sceniska arbetet och kände mer än väl den stora betydelse som skådeplatsens inredning dervid utöfvar. Också blef hans skapelse icke blott för hans tid, utan långt deröfver, i de flesta afseenden mönstergill och sär-skildt i fråga om den lyckade akustiken samt i formernas lätthet och elegans sökte den sin like bland Europas teatrar.
Operahusets yttre är för väl kändt, för att tarfva någon omständligare beskrifning. Stilen är väl närmast italiensk renässans och fasaden är prydd med korintiska pilastrar, samt det något framspringande midtpartiet uppburet af 4 likadana kolonner, mellan hvilka löper balustraden till en balkong, och öfver dessa reser sig en frontespis med den bekanta inskriften: »Gustavus III, Patriis Musis» på en sten, of vanför hvilken är anbragt en skulptur, föreställande två lejon som emellan sig uppbära en sköld med svenska riksvapnet, krönt af en kunglig krona. Byggnadens yttre har egentligen icke undergått några förändringar, om man undantager höjningen af taket öfver scenen, åt södra sidan; men det inre har deremot undergått mångfaldiga sådana.
Ursprungligen hade nämligen salongen fyra
Källa: Project Runeberg ·