Sida 29
Operahusets mörkaste minne
sinnet, som han var, ville han icke se de förra och, utrustad med stort personligt mod, föraktade eller åtminstone underskattade han de sednare.
Han hvilade nu ut sig från Gefleriksdagens bråk och missräkningar på sitt älskade Haga, och emellanåt for han in till staden för att åse ett spektakel, eller gifva någon förtrolig middag eller supé i sin vackra våning i operahuset, der han samlade omkring sig de adelsmän, som ännu voro honom tillgifna och de skalder och konstnärer som aldrig sveko honom, derför att för dem var han alltid den kunglige vännen och beskyddaren, som icke behöfde något utvidgadt envälde för att hetrska med oomtvistad makt. Redan flera gånger hade vid dessa färder till och från Haga de missnöjda aristokraterna försökt att sätta sina mordiska planer i verket, men händelsen hade fogat så att de misslyckats.
Nu skulle den 16:de Mars på operan gifvas en »Bal masqué», ett af konungen själf infördt och af hofvet och den glada Stockholmsverlden mycket omtyckt nöje, och vid den hoppades de sammansvurne att tillfället skulle blifva dem mera gynnsamt än förut, ty de visste mer än väl att konungen icke gerna uteblef från någon af dessa tillställningar. Själf den förste bland »nordens fransmän» ansåg Gustaf utan tvifvel att dessa nöjen skulle bidraga till det »sedernas mildrande» som den nordiska sträfheten så väl hade behof af, och svårligen drömde han vid deras införande om
Källa: Project Runeberg ·