Sida 30
Operahusets mörkaste minne
att en af dem skulle blifva det tragiska slutkapitlet i hans lysande och mångskiftande lefnadssaga.
Det var på kvällen den 16:de Mars 1792. Konungen hade, efter en inom den trängre vänkretsen ute på Haga intagen middag, farit in till staden för att bevista det franska spektaklet, som af f. d. Monvelska truppen gafs på Bollhuset, der komedierna »L’école des bourgeois» af d’Alainval och »Les folies amoureuses» af Regnard uppfördes och derifrån begaf han sig till sin våning i operahuset, der han iklädde sig mask och domino, och till en början tog vimlet i betraktande från sin griljerade fondloge på andra raden. Snart ledsnade han dock vid detta och gick ned i salen stödd vid' sin kavaljers, v. Essens arm, och der omringades han inom kort af några mörka masker, som syntes hafva väntat honom. E11 af dessa lade sin hand på hans axel med ett »Bon soir, beau masque!» — ett ögonblick derefter hördes den dofva knallen af ett skott, derpå ett utrop af konungen: »Jag är sårad!» öfverröstadt af andra, förvirrade utrop: »Elden är lös!» »Stäng dörrarna!» m. m. alt under en förfärlig förvirring och uppståndelse. Inom kort spred sig bland de förfärade maskerna den hemska underrättelsen om att konungen blifvit träffad af ett skott i ryggen och att han af sina närmaste blifvit införd i det lilla kabinettet på högra sidan af scenens bakgrund, der han .plägade gifva företräde åt skådespelarne och öfriga vid operan tjänstgörande, när han med
Källa: Project Runeberg ·