Sida 31
Operahusets mörkaste minne
dem hade något att afhandla rörande arbetenas gång.
Som en löpeld utbredde sig den sorgliga nyheten rundt omkring staden och väckte grämelse, harm och förfäran öfver alt, icke minst inom de sammansvurnes led, der man räknat på att skottet skulle medföra ögonblicklig död, och inom kort fick visshet om att konungen endast var sårad Några af de sammansvume skuddade redan under nattens lopp stoftet af sina fötter och begåfvo sig i frivillig landsflygt, och vid sidan af förbittringen och sorgen öfver dådet, vaknade hoppet om att såret icke vore farligt och att konungens lif skulle kunna räddas.
Det var på scenens högra sida, nära andra kulissen, som Gustaf träffades af det ödesdigra skottet, och sedan han inne i det förr omtalta kabinettet fått det första förbandet, fördes han i en bärstol upp till sina rum på slottet, följd af en sörjande, i dyster tystnad försänkt folkmassa, som ännu knappt kunde fatta att deras glade, lysande monark kunnat träffas af lönnmördarhand just inom de murar, på själfva tiljorna af deu scen, som han låtit uppföra åt de fosterländska sånggudinnorna, och der han endast för några få år sedan hälsats med ett så enhälligt jubel.
Själf var han den rådigaste i hela den sorgliga kortégen, och trots de plågor som det med skrot laddade skottet förorsakade honom, kunde han på vägen upp till slottet skämtande utbrista
Källa: Project Runeberg ·