Sida 33
Operahusets mörkaste minne
ensamt kunnat förorsaka döden. Man hviskade om gift, gift meddeladt till och med i det nattvardsvin, som den döende mottog. De vildaste rykten voro i omlopp, och man sparade icke ens hans närmaste, när det gälde att finna en förklaring vid sidan af den naturliga, hvilken man fann alt för hvardaglig, när det gälde tjusarkonungen Gustaf HL
Själf hade den döende monarken önskat straff-löshet för sina mördare; men den allmänna rösten fordrade deras bestraffande och de som voro närmast att taga arf efter den döde, ansågo rådligast att lyda denna. Verktyget som lossade det dödande skottet, straffades också blodigt; men flera af dem som satt mordvapnet i hans händer, und-gingo rättvisans hand, och inom kort slogo glömskans vågor igen öfver det blodiga dramat, som blef slutet på så mycken glans och som begrof så många högtflygande förhoppningar. t Förmyndareregeringen utfärdade omedelbart efter konungens död ett förbud mot maskeraders gifvande på Kongl. teatern, och detta förbud hölls vid makt i nära trettio år, eller till den 16:de November 1821, då operahuset ånyo uppläts till dylika nöjen. Äfven i vår tid hafva maskerader derstädes anordnats, trots det dystra minne som af dem framkallats, och fastän den nyare tidens verkliga teatervänner ansett och anse dem väl litet egnade att hos allmänheten fostra eller bibehålla den aktning för skådeplatsens helgd, som
Källa: Project Runeberg ·