Sida 37
Operahuset i fara
De bidrag, som Gustaf III anvisat till operans och dramatiska scenens underhåll, fortforo efter hans död att under förmyndarstyrelsen utgå ur den kungliga handkassan, och äfven Gustaf IV Adolf lät anslaget till operan utgå oförminskadt, samt förklarade i fråga om Dramatiska teatern sig »vilja vara omtänkt, att icke allenast bibehålla och stadfästa denna af hans fader gjorda inrättning, utan ock, högstdensammes upplysta afsigter likmätigt, så mycket som möjligt vore, befordra dess vidare framgång och tillväxt».
För detta ändamål inköpte konungen det Sten-borgska privilegiet för »Svenska komiska teatern» vid Munkbron, hvars sista föreställning gafs den 16:de April 1799. Sedan derefter denna teaters bästa pjeser och mest framstående skådespelarekrafter blifvit införlifvade med Kgl. Mindre teatern, höjdes dess representationsantal génast från 88 till minst 120 spektakler om året, och tillförsäkrades den äfven rättighet att vid behof begagna sig af operans personal och materiel för lyriska spek-taklers, det vill säga operacomiquers, uppförande.
Teaterns vänner kunde således hoppas att Gustaf IH:s son och efterträdare skulle i likhet med fadern, om än icke i samma grad som han, låta sig angeläget vara att vårda sig om landets teaterväsen; men olyckligtvis öfvergick denna hans benägenhet så småningom och i mån af hans tilltagande dåliga lynne, samt hans allt mera vaknande böjelse för mystik och apocalyptiskt grub-
Källa: Project Runeberg ·