Gustaf III:s operahus och dess minnen. Några samlade blad

Gustaf Johan Ehrensvärd, Gustaf III:s nitiske och fint bildade medhjälpare vid skapandet af den första svenska operascenen på Bollhuset, och att han var vuxen sin plats, bevisas bäst af det utmärkta sätt hvarpå han visste att besegra svårigheterna vid detta sannskyldiga skapande af intet. Han lemnade chefskapet dock redan 1776 och sändes 1782 som envoyé till Berlin, der han afled redan följande året. Han följdes närmast i ordningen af friherre Adolf Fredrik Barnekow och grefve Carl Reinhold von Fersen, den sednare redan »en af rikeis herrar» då han mottog den kinkiga befattningen, hvilken han utöfvade till 1786, då han af-löstes af Gustaf III:s vän och gunstling, den ridderlige och fine hofmannen, och den minst lika lättsinnige verldsmannen Gustaf Mauritx Armfelt, som var »Öfverintendent af Kongl. Maj:ts Hof-kapell och Spektakler» från den l:ste Juli 1786 till den l:ste April 1792, och hvars växlande öden äro för väl kända för att här behöfva omständligare vidröras. Som teaterdirektör var Armfelt en sträng herre, hvilken själf meddelar åtskilliga rätt egendomliga uppgifter om sitt sätt a,tt behandla den under honom sorterande personalen. Han ansåg, att det endast var genom att upprätthålla den mest järnhårda disciplin, som man kunde få »detta pack» (cette canaille) att lyda; han omtalar att han på öppen scen trakterade De Broen med käpprapp och Ahlgren med örfilar, och att han var så fast besluten att vidmakthålla detta styrelsesätt, att han