Sida 60
Förste direktörerna vid Operan
icke skulle tvekat att hugga öronen af dem, om dessa herrar understått sig att tala om sina rättigheter, och han tillägger att man efter den betan »spelade, memorerade sina roller och lycfde på ett utmärkt sätt». »Min korrespondans med Gustaf III» — fortsätter han — »visar dels hvilka klagomål som väcktes emot mig, dels konungens mildhet och godhet, och mitt helt och hållet militäriska sätt att upprätthålla ordningen, hvilket icke hindrade att mellanakterna egnades åt tusen galenskaper, i hvilka jag var den glade och trofaste kamraten vid denna högst dåliga dramatiska socie-tets orgier och nöjen.»
Med konungens död var detta egendomliga, den tiden kanske icke särdeles ovanliga regemente förbi, och den af direktörerna som dernäst fäste uppmärksamheten vid sig, var Abraham Niclas Edel-crantx% som utöfvade chefskapet från den 16:de Oktober 1804 till den l:ste Juli 1810. Född i
o
Abo under det borgerliga namnet Clewberg, var han derstädes docent i fysik och literaturhistoria, utsågs till en af de 18 i Svenska akademien 1786 och blef Gustaf III:s handsekreterare 1787, adlades 1789 och utbytte sitt kanslirådsembete 1804 mot förste direktörsplatsen vid de Kgl. teatrarne. Som vitterhetsidkare gjorde han sig känd genom sitt »Ode till svenska folket» 1786, texten till operan »Alcides inträde i ver Iden» 1793, samt sin öfver-sättning af engelska folksången »God save the king», hvilken med sin svenska text: »Bevare Gud
Källa: Project Runeberg ·