Sida 61
Förste direktörerna vid Operan
vår kung» för första gången sjöngs den 12:te Februari 1805, då Gustaf Adolf återvände från sin utländska resa, och hvilken sedan i öfver femtio år användes som folksång. Som teaterdirektör har han särskildt hugfästat sitt minne genom det sätt hvarpå han tog teaterns försvar då Gustaf Adolf ville låta nedrifva operahuset, och var äfven på många andra, i hög grad olika områden, en framstående man.
Han följdes närmast på teaterdirektörens plats af Anders Fredrik Skjöldebrand, "kom fästat sitt namn vid den nya organisationen af de kungliga scenerna då dessa skiljdes 1810, men som icke längre än till 1812 bibehöll sin befattning. Om anledningen till Skjöldebrands afgång berättar hans efterträdare, Löwenhjelm följande: »På våren 1812 var jag på teatern när Hjortsberg, som ohöfligt svarat Skjöldebrand, fick arrest på högvakten — hvilket var rätt. Men derefter uppsades han från den bostad i operahuset, hvilken han af konungen fått; och anseende detta som orätt, utverkade jag hos konungen hans kvarboende. Häröfver förtretad afträdde Skjöldebrand, och sålunda föranleddes konungen att utnämna mig*. Man ser af detta att den militäriska disciplinen fortfor att tillämpas, och att till och med så framstående skådespelare som Hjortsberg fingo marschera in på högvakten, när de råkade förgå sig mot förste direktören. Skjöldebrand blef också en »af rikets herrar» och en af de 18 i Svenska akademien 1822, samt af-led i Stockholm den 23 Augusti 1834.
Källa: Project Runeberg ·