Sida 75
Förste direktörerna vid Operan
de konstnärliga kraftérna från de smärre teatrarne, satte sig i personlig beröring med pressen och literatörerna och icke skydde att på uppsättningen af ett nytt stycke kasta bort några tusen kronor, för att locka publiken till den kungliga operasalongen. Han gjorde i detta afseende en i sanning lysande debut med Meyerbeers »Profeten», som för första gången uppfördes den 8:de November 1852, och hvars uppgående sol kastade en bländande glans både öfver den nye direktören och de friska trupper han förde i elden. Aret derpå, den 7:e i samma månad uppfördes Hamlet, nyin-studerad med den till Kgl. teatern återbördade Edvard Swarlz i titelrollen, och eröfrade ett stor-artadt, i många år stadigvarande bifall.
Personligen i hög grad älskvärd, hvilket als icke hindrade honom från att, när så fordrades, taga sin värdighet i akt, förde baron Bonde en fullkomligt enväldig spira öfver sina underhafvande, och många äro sägnerna om det på samma gång patriarkaliska, lustiga och hänsynslösa sätt hvarpå han behandlade dem, och i synnerhet behandlade dem som de voro sjuka till.
Det var för honom en lätt sak, att med högst egen hand kasta ut en näsvis besökande, stjälpa en karafin vatten öfver en af förargelse halft vanmäktig primadonna, taga sin egen peruk af sig och dermed egenhändigt pryda en tiggande korist, själf rusa in på scenen och försöka lugna den af ett häftigt åskregns trummande på scentaket skrämda
Hedbergt Operahuset. 5
Källa: Project Runeberg ·