Sida 76
Förste direktörerna vid Operan
publiken, som i stället började skratta åt förste direktörens lifliga åtbörder, och att tidigt på förmiddagen gifva audiens åt tidningsredaktörer och författare, klädd endast i underkläderna och sittande på hörnet af sitt skrifbord, eller också öf-verlämnande sig åt sin barberare, hvilken var den ende som vågade tvåla till honom ordentligt. Han kunde undanrödja alla hinder och besegra alt motstånd, — men någon reda i ekonomin kunde han icke åstadkomma. Han brydde sig kanske häller icke så särdeles om det, utan lämnade i stället efter fyra års växlande, men alltid lysande regering sin direktörsstol, eller rättare sagdt, sitt skrifbords-hörn, med en af de grannaste underbalanser, som någon teaterdirektör i vårt land ännu kunnat åståd-komma.
Med hans efterträdare, Biblioteksamanuensen Q unnar Olof Hyltén-Cavallius inträdde det allra bjärtaste systemskifte, som man kan tänka sig. Den strängaste byråkratiska ordning infördes nu i stället för den förut rådande aristokratiska nonchalansen, och det var ju klart att den nye chefen derför möttes med blandade känslor både af un-derhafvande och utanför stående. Kanske bidrog också hans blygsamma samhällsställning der vid lag icke så litet, ty man hade nu en gång blifvit van vid att en rangsperson skulle intaga den ledande platsen inom sånggudinnornas boning. Men obekymrad om den större eller mindre köld med hvilken han mottogs, gick den nye chefen med
Källa: Project Runeberg ·