Read Runeberg

Gustaf III:s operahus och dess minnen. Några samlade blad

Originalsida 77
Originalsida 77
Originalsida 76
Originalsida 77
76–77

Sida 77

Förste direktörerna vid Operan

fasta, om också litet af mätta steg fram emot det mål han först och främst föresatt sig, nämligen de ekonomiska förhållandenas ordnande, utan att derför de konstnärliga fingo försummas. I det förra fallet kom riksdagen honom till hjälp med det stora anslaget af 75,000 kronor om året, be-viljadt 1858; — i det sednare understöddes han deremot icke på långt när så frikostigt, hvarken af publiken eller af pressen. Han utbytte också 1860 den honom alt för tung blifna befattningen mot den af Chargé d’affaires i Rio Janeiro, der det visserligen var varmt med besked, men der det likväl icke gerna kunde gå hetare till än mången gång uppe i kanslirummen vid Arsenalsgatan.

Efterträdaren, Baron Eugéne von Stedinglz mottogs deremot med öppna armar både af konstnärerna, allmänheten och tidningarne och sällan har väl en teaterstyrelse börjat under lyckligare auspi-cier än hans. Under de fem år, från den l:sta Januari 1861 till den l:sta Juli 1866, som denna styrelse varade, blef också hans stora popularitet i det allra närmaste orubbad, äfven om framgån-garne på slutet icke voro så oomtvistade som i början. Den nye förste direktören hade också alla de förutsättningar och egenskaper, som skulle göra hans ställning så behaglig för hans underlydande och i åtskilligt så farlig för honom själf. Musikaliskt, litterärt och estetiskt bildad som han var, personligt fästad vid och vän till den nye konungen, human, tillmötesgående och älskvärd mer än

Källa: Project Runeberg ·