Gustaf III:s operahus och dess minnen. Några samlade blad

styresmän, kan och får man icke glömma de män som från kapellmästarplatsen och sångrummet ledt de musikaliska arbetena derinom eller de som under denna tid haft ballettens öden om händer. Vi hafva redan i det föregående omnämt Du Puy; efter honom innehades den vigtiga kapellmästarebefattningen af Johan Bervald, Jacopo For oni, Ignaz Lachner, Ludvig Norman, Joseph Dente och Conrad Nordqvist. Bland dessa voro Foroni och Norman de mest framstående och utan öfverdrift torde man kunna säga att den lyriska scen, som egt sådana styresmän för sitt vigtigaste fack, understödda som de voro af sångmästare sådana som Magnus Crcelius, Isak Berg, Julius Oiinther och Ivar Hallström, samt kormästare sådana som Wikström och August Söderman, har dyrbara traditioner att taga vara på, traditioner som icke kunna dö derför att operahuset kommer att jämnas med jorden. Balletten har visserligen icke hos oss och i synnerhet icke under de senare decennierna intagit någon dominerande plats; den har alt mer och mer blifvit endast en accessoir till operan. Under de äldre tiderna spelade den dock en mera själfständig roll, styrd af balettmästare sådana som Oallodier, Ter-rade, Carey, Ambrosiani, Selinder, Petterson och Lund. Den sednare tidens ballettmästare Martin, Marckl och Sjöblom, hafva inlagt icke mindre för-tjenst om kåren, om de äfven sett sitt arbetsområde inskränkt och förminskadt.