Sida 164
arbete. Boernas nöd steg därigenom till den grad, att de i skaror utvandrade med allt sitt gods, med »herdestafven i den ena handen och geväret i den andra», för att söka sig ett nytt hem. På marschen träffade dem en inbjudning till Port Natal från engelska kolonister, som icke längre kunde värja sig mot kaffrerna. Boerna anlände år 1838 och grundade Pieter Maritzburg. Den engelska regeringen ville ej heller erkänna denna nya kolonis själfständighet; därför drogo boerna vidare till Oranjeflodens nordliga tillflöden. Men äfven öfver detta område gjorde Kapguvernören anspråk på engelsk öfverhöghet. Efter tappert motvärn blefvo boerna slagna år 1848, lämnade för tredje gången sina nybyggda hus och sina nyplöjda fält i sticket, drogo sig tillbaka öfver Vaal och grundade Transvaal-republiken. Sedan engelsmännen invecklats i ett farligt krig mot kaffrerna, erkände de boernas själf ständighet, hvilkas område nu bestod af två republiker, Transvaal- eller Sydafrikanska republiken och Oranje-fri staten. Dessa utvecklade sig kraftigt både i yttre och inre hänseende. Men de båda staternas uppblomstrande välstånd uppväckte engelsmännens afund-sjuka, och denna växte, när guld och diamanter påträffades vid Vaal. Ar 1877 förklarade Kapkoloniens guvernör, att »den Sydafrikanska fristaten icke mer existerade». Detta orättmätiga införlifvande retade inbyggarne till öppen strid, i hvilken engelsmännen ej kunde upprätthålla sina nya anspråk. Genom fördrag af år 1881 tillförsäkrades därför boerna åter fullkomlig själfständighet i sitt land, och skydds-makten förbehöll sig endast att öfvervaka förhållandet till främmande stater.
Jordmånen i denna stat är förträfflig. Landet uppstiger i tre terrasser med olika klimat: en skogs- och ängsregion, ett platåland för tropiska frukter och produkter och högre upp i bergen bördiga sädestrakter. Bergsklyftorna bära reslig skog, men vanligen sänka sig bergen i sakta sluttande ängsmarker. Ofverallt ser man vidsträckta ängar, prydda med blommor, busksnår och trädgrupper samt med ett rikt förråd af villebråd och fåglar med brokig fjäderskrud. Ofta möter man stora hjordar af nötkreatur, får och getter, då och då ser man en grupp af låga hyddor midt i bördiga, sorgfälligt omgärdade trädgårdar och små åkrar.
Källa: Project Runeberg ·






























































