Sida 165
Klimatet är till följd af landets höga läge ej så hett, utan liknar södra Europas. Vintern är torr, och nätterna äro då ofta bitande kalla, men 0111 dagen skiner solen så varmt som under sommaren hos oss. Dagarna äro under vinter och sommar ungefär lika långa.
Klimatets olikhet i de särskilda områdena gynnar i en trakt boskapsskötsel och sädesodling, under det att i en annan trakt tropiska och halftropiska alster, såsom kaffe, socker, bomull 0. s. v., kunna odlas. Frukter af alla slag finnas under hela året. Tobak odlas mycket och utföres jämte säd och boskap till Kapkolonien och Natal. Mest odlas majs, som till största delen förbrukas i landet. Infödingarna nära sig nästan uteslutande af majs, kokt i vatten, så länge de lefva bland de hvita; i sina byar däremot lefva de hufvudsakligen af s. k. kafferkorn, hvilket mycket liknar bohvete. Alla det nordliga klimatets grönsaker trifvas här förträffligt. Bomull, hampa, lin och ris växa här vildt.
Landet har en utomordentlig rikedom på malmer och och andra värdefulla mineral. Det har öfverflöd på järn, zink, bly, koppar, porsliuslera m. m. Stenkol finnes nästan öfverallt och ligger i ofantliga lager i öppen dag. En ny utveckling gick landet till mötes efter upptäckten af vidsträckta och mycket gifvande diamant- och guldfält. Trans-vaals guldrikedom är ej känd sedan längre än omkring 10 år. Ar 1885 upptäckte Struben det första guldfältet. För en spottstyfver köpte han den farm, på hvilken guldådran fanns, och här inrättade han ett enkelt stampverk för handkraft med fem stampar. Andra uppfördes på närbelägna farmer. Men då fick regeringen ögonen öppna och utfärdade år 1885 den lag, hvarigenom Witwatersrand blef ordnadt som gulddistrikt. Under namnet Witwatersrand eller endast Rand förstås vattenskillnadsområdet mellan Vaal i söder och Limpopo i norr, en sträcka af i öster och i väster 300 km, genomskuren af 26° s. br. Liksom en löpeld spreds underrättelsen om Strubens märkvärdiga upptäckt, och tusentals guldgräfvare från Australien och Kalifornien strömmade till landet, ett brokigt sällskap af äfventyrare, som bodde i sina oxvagnar, i tält och i hyddor af rör och lera. Efter en af de mera bemärkta i samlingen kallade man kolonien för Terreiras läger. Början var icke mycket uppmuntrande, en
Fehr, Geografisk Läsebok. III. 11
Källa: Project Runeberg ·
