Tillbaka Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 3. Afrika

Originalsida 60
Originalsida 60
Originalsida 60
Originalsida 61
60–61

Sida 60

våren som en verklig folkvandring, hvilken för hundra tusentals ökenaraber uppåt högslätterna.

Uti dessa ökentrakter är vegetationen sparsam. Man påträffar då och då en enstaka, taggig betoum-buske (ett slags pistacie), hvars alla taggar äro behängda med små brokiga tygtrasor. Då jag frågade araberna, hvad detta skulle betyda, svarade de alltid »marabut»; därmed betecknas allt, som är heligt, såväl heliga personer som heliga ställen. Jag hörde sedan, att vid dylika buskar läsa van-drarne sina böner, och för hvarje förrättad bön upphänges en tygtrasa, så att busken blir allt heligare, i samma mån trasornas antal ökas.

Vi hade alltjämt framför oss Auresbergens höga, djärfva former, synliga flera timmar, innan vi uppnådde dem. Det bar nu af utför branta sluttningar, ständigt nedåt, utan någon synlig väg. Kuskens skicklighet och påpasslighet tages mycket i anspråk, ty det gäller att bedöma, hvar vagnen med minsta olägenhet kan köra. Vid Kantara-passét, där öknen beträdes, färdas man mellan två jättehöga bergskedjor af de besynnerligaste formationer: den ena slutar upptill med en lodrät, röd klippvägg, den andra till vänster, ännu högre, har liksom många berg här i trakten sågtand-formade, bakåtlutande spetsar af det mest egna utseende. Det bär nu ned med vagnen tvärs genom flodbädden flera gånger om. Ännu syntes intet annat än de höga bergen, som endast lämnade en smal öppning, hvilken krökte sig åt höger. Sedan vi kommit dit, sågo vi en underbar syn. Till höger och till vänster resa sig upp mot skyarna gulröda berg, hvilkas nästan lodräta afsatser likna torn och borgruiner, den ena ofvanför den andra. I bakgrunden uppfyl-les öppningen mellan bergen af Kantara-oasens ljusgröna, täta palmskog, öfver hvilken åter i bakgrunden reser sig en i röd färgton lysande lägre bergskedja. Den plötsliga uppenbarelsen af denna tropiska växtvärld, omedelbart efter nedstigandet från de vilda, ödsliga högslätterna, verkar i hög grad öfverraskande. Men det mest öfverväldigande och något, som med ord ej kan beskrifvas, var det förunderliga färgskimmer, som låg öfver hela taflan. Vi sågo den midt på dagen både under lätt mulen himmel och §n stiiud därefter i

Källa: Project Runeberg ·