Sida 202
Wilhelm von Schwerin
82
Och Drufva han såg med förundran uppå,
Fast långtifrån:
„Ett mästerstycke jag kalla må
Slikt lärospån.
Vinns sådan ära med första språng,
Hvad hinner han ej, om hans tid blir lång?
Gud skydde den ädle gossen,
Han för arméer engång."
Men dagen slöts och dess kamp bröts af,
Då kom Schwerin;
Han stått mot svallet af stridens haf,
Fast späd och fin.
Då han kom med kanonerna åter i hamn,
Då ropade grånade kämpar hans namn,
Och vid högt hurra slöt Drufva
Den tappre i faderlig famn.
Den unge hjelten! Hans namn gick opp
Med tidig glans.
Ej sågs en bana mer ljus af hopp,
Mer skön än hans.
Hur blef den banan ej kort ändå!
Ett månhvarf hunnit ej hälft förgå,
När till närmaste grifthvalf vägen
Var måttet på den också.
Källa: Internet Archive ·