Om avledningsändelser hos svenska adjektiv

OM AVLEDNINGSÄNDELSER II

(t) Adj. med andra betydelser: Besk-, söt-aktig, fel-, lös-aktig (da. les-agtig), små-aktig.

g) Hänförligt både till konkret subst. o. till adj.: Salt-aktig {ndl. zout-achtig).

k) Till verb: Lyd-, skrymt-, slös-, var-aktig (efter mit. dur-achtig, jfr nht. dauer-haft), samt de ursprungl. av It. subst. bildade följ-, lär- ock skilj-aklig.

i) Hänförliga till abstrakta subst. eller till verb: Fladder-, gräl-, jäv- (vanligare ojäv-), krångel-, pladder-, skvaller-, sladder-, slarv-, sol-, tvivel-aktig. Hit får väl också räknas: Nöj-aktig, egen ti. lånat från mit. nöch-achlich (-aftich) till mit. nöck »nog», men ombildat efter sv. nöje (jfr //// nöjes), kanske under invär-kan av da. neiagtig »noggrann, ordentlig» (till da. neie »noga» av mit. nouwe, hvarav även sv. noga)}

Till nybildning är -aktig en högst användbar ändelse. Därmed kunna nybildas tränne huvudslag av adj.:

I. Av substantiv avledda adj., som beteckna en viss grad av likhet, ock som hvardagligt användas i väsentl. samma betydelse som adj. sammansatta med -artad i högre prosastil. Sådana adj. kunna bildas i ungefär samma utsträckning som sammansatta adj. på -lik, hvilka uttrycka en mera bestämt utpräglad likhet än de på -aktig o. -artad.

II. Av adjektiv avledda adj., som beteckna befintligheten av en egenskap i mindre utpräglad grad.

III. Av verb avledda adj., som beteckna en viss fallenhet. Mera i detalj kan man uppställa följande grupper av nybildade adj. på -aktig till olika slags grundord.

i) Till subst. som beteckna personer.

a) Till appellativa subst, mästadels betecknande individer med viss värksamhet, sätt eller karaktär. Hithörande adj. hava oftast mer eller mindre förklenlig betydelse, i det de syfta på hos ifrågavarande slags personer vanliga olater eller svagheter. T. ex. blåstrumps-, bus-, bärsärks-, charlatan-,fruntimmers-aktig; grunder-aktig (affär); gåpåar-, jesuit-, kannstöpar-, klåpar-, knekt-, knodd-, kruk-, lakej-, lurk-, murvel-, nuck-, parvenu-, pultron-,