Om avledningsändelser hos svenska adjektiv

36 FREDR. TAMM

mycket stort antal lånade från It.; ock detta var fallet redan i fornsvenska tiden.

Den allmänna betydelsen av vår ändelse i de nyare germanska språken är »hörande till» eller »kännetecknande för» (något konkret) eller »förenad med» (något abstrakt, någon egenskap el. värksamhet). Hos deverbativa adj. kan betydelsen hänföra sig till verbet i aktiv eller passiv, resp. reflexiv, konstruktion. Hithörande adj. med passiv bet. äro till största delen möjlighetsparticip, hörande till samma betydelsekategori som t. ex. böjlig eller okuvlig ock som de deverbativa adj. på (i) -bar.

2. Nuv. användning.

Inledningsvis bör anmärkas, att många nutida adj. på 4ig, inhemska eller av främmande härkomst, sakna i nuv. riksspråket brukliga grundord, såsom: ansenlig, egentlig, hisklig, hygglig (studentspråkets vb. hygga till sig är helt ny sekundär bildning till adjektivet, hvars äldre bet. var »förståndig»), härlig, möjlig, ofantlig, offentlig, otymplig, prudentlig, spenslig, sävlig, tacknämlig, tämlig m. fl.

Andra adj. hava väl formellt tydligen samhöriga ord av grundordsform, men hava en från dessa starkt fjärmad betydelse, såsom t. ex. beskedlig, egendomlig, förträfflig, idkelig, skaplig, timliga utförlig, värklig, ärliga ögonskenlig ock många andra.

Såsom nutida avledningar finnas adj. på -lig i svenskan av följande slag.

a) Till personliga subst.: Barnslig, biskoplig, borgerlig (inedborger-, kälkborgerlig), broderlig, dotterlig, fader lig o. landsfader lig, fientlig, folklig, furstlig, grevlig, härtiglig, jungfrulig, kamratlig, konstnärlig, konungslig o. kungliga kaj ser lig, moderlig o. styvmoderlig, mästerlig, personlig, prästerlig, påvlig, ridderlig, sonlig, syster lig, tindersåtlig, vänlig o. kärvänlig.

Säregna adj. äro med avs. på bet. hos ändeisen: Gudlig (jfr gud-aktig) ock delvis kristlig (där -lig dock även kan hava den annars i denna grupp vanliga bet. »tillhörande» i mera egentlig mening); med avs. på grundordets egentl. abstrakta bet.: Gudomlig.