Sida 6
Avledningsändelser hos adjektiv
blott ett inhemskt fsv. afvita, utan därjämte att mlt. adj., mot-sv. mht. âwitzec; jfr fsv. mœkta adj. av mlt. mechtich).
2. Nuvarande användning. Ändelsen -a förekommer endast i en del gamla adjektiv, men kan icke användas till nybildning. Adjektiven på -a höra (från nutida språkets synpunkt) till följande olika slags grundord:
a) Till substantiv.
α) Till personl. subst.: Ur-tjuva.
β) Till andra subst.: Laga o. olaga, maka o. omaka; till subst. med föreg. bestämningsord: Sam- o. ur-arva, ur-bota; fram-, sam-, sen-tida; lång-väga; trätti(o)-, fämti-, säxti-, tusen-åra (i poesi, t. ex. tusenåra anor).
Anm. Fjärmade från sina grundord till form eller betydelse eller båda äro: Udda ock med bestämningsord: Grannlaga, lag- o. ur-tima (om ting eller riksdag) samt av-vita (till nuv. vett; jfr fåvitsk).
b) Till adjektivstammar, som också finnas med former utan -a; de oböjliga adj. på -a samtliga lånade från lt. adj. på -e.
α) Till adj. som också finnas ss. böjliga i svenskan: Allena (icke brukat attributivt, fsv. allena av mlt. all-êne, -eine, även adverb); lika o. olika (av mit. like, unlike. svag form o. plur. till mlt. adj. lîk, unlík, även adverb).
β) Till adj. som hava sidoformer utan -a, åtminstone ss. förleder i sammans. eller ss. grundord i avledn.: Noga (jfr noggrann, av mlt. nouwe); ringa (jfr ringakta, ringhet; av mlt. ringe = fht. ringi); sakta (jfr sakt-modig; av mlt. sachte; jfr ock mlt. sachtich adj.); stilla (jfr stillsam, still-vatten, stå still, neutr. stillt i sjömansspråk; av mlt. stille = fsax. stilli); äkta (jfr äkt-het, äkt-klassisk o. dyl.; av mlt. echte).
ad i av substantiv avledda adj. med bet. »försedd med».
1. Etym. o. hist. Av fsv. -aþ-, ändelsen i partic. pret. till verb av 1:a svaga konj., hvilken ändelse också sedan gammalt brukats till att dana adjektiv direkt av substantiv, väl ursprungl. efter mönstret av gamla adj. av samma bildningsart som
Källa: Project Runeberg ·