Sida 7
Avledningsändelser hos adjektiv
nuv. sv. skaftad, späckad, pansrad, gängad (om skruv), tredäckad, brädfodrad o. dyl., hvilka höra till av subst. avledda verb med bet. »förse med (det som grundordet uttrycker)».
2. Nuv. användning. Lämnande å sido värkliga particip till av subst. avledda verb, kunna vi indela hithörande adj. på -ad i nuv. svenskan i följande grupper.
a) Till subst. utan attribut el. prefix: Vingad (jfr bevingad, partic.), mantlad (om en kula, ss. artilleriterm); i abstrakt bet. hågad (el. hugad, arkaiskt), sinnad.
b) Med prefixet be-: Behornad, bestövlad, i abstrakt bet. bedagad, behjärtad, besläktad.
c) Till subst. med föreg. attribut.
α) Till subst. som beteckna en självständig del av något helt, t. ex. av en levande kropp, ett redskap el. dyl.: Lång-, sju-armad; bred-, sned-axlad; hög-barmad; dubbel-, tjock-bottnad; päls-brämad; hög-, trång-bröstad; lång-, smal-fingrad; bar-, fyr-, klump-, snabb-fotad; hög-halsad; en-hovad; tjock-hudad; mörk-hyad; hög-karmad; röd-kindad; två-, mång-klövad; styv-lemmad; hård-livad; kräs-, stor-magad; tre-mastad; bred-näbbad; hög-röstad; hel-skinnad; lång-, stubb-svansad; slät-toppad (skonare); tre-tungad; dubbel-åsad (plog); tve-äggad; kort-ärmad; slok-, stubb-örad.
I överförd mening t. ex. hård-, varm-hjärtad; het-levrad; hård-nackad.
Till huvud finnas tvänne adjektivformer, en nyare (egentl. till formen huve i talspråket) i bar-, lång-, svart-, tjock-huvad, en arkaisk form med bildlig bet. i mång- o. tre-hövdad.
β) Till subst. med andra betydelser: Två-könad; lång-, seg-livad; hög-ättad; åtskilliga kemiska termer, ss. kol-, svavel-, ättik-syrad o. s. v.
Till nybildning kan -ad användas i adjektiv som avledas av med attribut förenade subst. av följande slag:
1) Namn på kroppsdelar, t. ex. kal-hjässad, bred- o. sned-höftad, tjock- o. tunn-läppad, tjock-vadad, hög- o. låg-vristad.
Källa: Project Runeberg ·