Sida 167
V. Ett fornfynd. ans Alienus hade helt och hållet upphört att infinna sig på löftesaftnarna. Den heta årstidens sammarfest var redan slut. De brokiga kalkarna föllo ur blommornas händer, och stormen brummade i regniga ovädersnätter, men Hans Alienius var fortfarande så sysselsatt inomhus, att han icke aktade på dagarnas gång. Han och Giuseppe hade en morgon gifvit mat åt en herrelös hund, och så småningom tillkallade den så många andra af sina gelikar, att det hvar morgon blef stor utspisning på husets gård. Några timmar senare samlades på gården en mängd half- vuxna gatpojkar, med hvilka Hans Alienus också knutit ett slags vänskap. Han gaf dem aldrig god- saker eller penningar, men han uppfann lekar och berättade de otroligaste historier om skattgräfvare
