Sida 43
I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod.
Ett brusande slagregn kastade sina tunga droppar öfver Vatikanen, det stumma gengångarslottet, där antiken bor i jordvåningen och renässansen i paradsalarna, och där ett medeltida hof lefver i drömmande tillbakadragenhet, afsöndradt från världen och oberördt af tiden. Här dukades inga festbanketter, och inga hoffröknar hviskade bakom sina solfjädrar om galanta äfventyr. Inga skrytsamma hornsignaler eller gläfsande jaktkoppel omgåfvo palatset med det buller, i hvilket hof bruka trifvas; och fursten själf var en eremit, som hvitklädd likt en hellenisk präst lefde klosterlif i några få sparsamt möblerade rum.
