Sida 81
II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte.
Elena blef bestört, då åskregnet började piska bagarbodens glasdörrar. Hvad skulle Giggias mor, fru Elisabetta, som så strängt höll på det yttre, säga om att det unga sällskapet så länge lät vänta på sig — och det i ett sådant väder? Icke heller hade Giovanni i dag sin kastorhatt, utan sin fina nya, som icke tålde regn och som fru Elisabetta särskildt sagt till honom att vara rädd om. Elena tog hatten från Giovanni och strök och borstade den försiktigt med sin klädningsärm samt bannade honom liksom det hade varit hans tanklöshet, hvilken narrat regnets Gud att låta skurarna falla.
Betty gick af och an med bestämda steg och händerna korsade på ryggen samt förklarade, att
