Sida 23
Hemkomsten. »id milan i ödemarken satt kolaren i sin toppiga riskoja, som påminnande om p) en boning från stenåldern, fylldes af stic^ande rök från torrveden på här- ■ den. Bruna rottågor hängde ned mel- lan den torftäckta takväggens lutade stockar, och röken blandades med en lukt af mull. Groflemmad reste sig kolaren från sin jord- bänk, och lutad mot en skalad furukäpp såg han öfver den i kvällsmörkret pyrande milan och det trånga hygget, rundt hvilket mons snötyngda gre- nar böjde sig mot den hvita marken. Det hade oförmodadt börjat snöa under aftonen, och han fruktade, att icke kunna hålla milan i ordning, om 19
