Sida 51
IL Fadern. P å morgonen inträdde Hans Aiienus oanmäld i sin faders kammare. I hans farfaders länstol satt fadern vid fön- stret med ryggen inåt rummet och lade tretton på ett litet rutigt schackbord. Solskenet, som låg in mellan blomkrukorna, lyste i nacken genom hans långt nedfallande hvita hår och slog silfvertrådar i de blå slingorna på stolens nötta tyg. Den grå nattrocken med sin nedvikna, högröda krage buk- tade sig om två afmagrade, men breda skuldror, huden var gulblek, och under den höga pannan lågo ögonen i sina insjunkna hålor som stora kulor. Men de sprakade ännu af handlingslust, och i det hvita skägget kröktes en viljekraftig mun. Hans näsa var stor och böjd, och en blandning af 47
