Sida 89
III. Julen
f- hemkomst vanligen i förstugan och medicinerade med några torparehustrur, som nedkallade guds välsignelse öfver ryttmästarn för hans lyckade kurer. — Det var bra du kom, — sade nästan alltid farbror Didrik. — Han har frågat efter dig flere - gånger. Så sutto nu åter i det med alla möjliga före- mål fyllda rummet fader och son, af hvilka den ene fordom anfört babylonernas härskaror och den andre härskat öfver ett praktiskt stilla folk af svarfvare och snickare. — Det är i alla fall hemtrefligt att sitta här inomhus, medan frosten smäller i knutarna, — framkastade Hans Alienus. — Åja, — svarade fadern. — Det finns bara alldeles för många människor på jorden. Det skulle bara vara du och jag — och så kanske gubben Didrik, för han är i alla fall så hjärtans beskedlig. De båda enstöringarne, fader och son, hvilka hela lifvet gått åtskilda utan att meddela sig med hvarann, hade som gamla förvandlats till två vän- ner, som funno det svårt att lämna hvarann en timme. Deras vänskap var en stilla sommarkväll, 89
Källa: Project Runeberg ·