Sida 25
Firenze dec. 1891.
Från en himmel, klarblå och molnfri som en högsommardag i norden, lyser solen nu sedan en vecka ned på Firenze, där det ligger inbäddadt i de omgifvande höjdsluttnin-garnas grönska. Under middagstimmarna är värmen en sommardags öfverallt där solen har fritt spelrum, det är blott då man kommer i skuggan af de trängsta gatorna, där icke de sneda solstrålarna kunna tränga ned, som en kylig luft slår till mötes och bekräftar almanackans utsago, att det verkligen är december, vintermånaden äfven i Italien. Men kommer man ut åt stadens utkanter, till parkerna och trädgårdarna, till bergens frodiga sluttningar, har man svårt att tro det. Där stå träden klädda 1 sin ständiga grönska, hvars färgskiftningar visserligen äro mörka och matta, från cypressernas nästan svarta skugga till olivernas grågröna, silfverglänsande dager, men grönska är
E11 vinter i södern.
