Sida 49
Siena dec. 1891.
Det är med Italien som med de flesta andra goda ting här i världen: man får lof att få smak på det först för att riktigt kunna njuta af det. Så har det åtminstone varit fallit med den som skrifver detta. Det första intrycket var icke så oemotståndligt betagande, som sinnet, uppfylldt af alla de lofsånger, som sjungits till Italiens ära, gjort sig räkning på. Denna natur med sitt nästan arkitektoniska skaplynne, gjorde intryck af något konstgjordt; det var som om man for genom en af människohand ordnad park och man saknade den nordiska naturens friska, omedelbara skönhet. Det lif, den kultur som här hade sin hemvist, föreföll att vara i de stora allmänna dragen densamma, som ofvan alpernas. Men ju mer man hinner göra sig förtrogen med Italiens natur, desto högre lär man sig skatta dess säregna skönhet, och man förstår att denna rena, stränga stil i form och linier, detta alldeles
En vinter i södern. 'i
