Sida 112
7. Champinjon-pulver, soja och såsgeléer
bättre, Då grisen är färdigstekt, bör skinnet kännas hårdt, men ej se brändt ut, utan bör hafva en ljusbrun färg; ätes utan sås, med lingon, senap och soja. Den sås, som blir i pannan, uppsilas, allt flottet skummas af, men den redes icke, utan får kallna; om något af grisen blir öfver och sedan skall begagnas kall, så skäres det i vackra bitar, lägges på ett fat, och med en silfversked tagas små skifvor af den stelnade såsen till garnering kring fatet.
Gris-sylta,
På en slaktad, fet digris, som legat litet i vatten, afskäres hafvudet och klyfves, ryggen sågas eller hugges itu, halfvorna skäras i bitar och läggas i en förtent kastrull med så mycket kallt vatten, att det står väl öfver, en hand salt strös uti och då det uppkokar skummas väl, hvarefter tre lagerblad, några hvitpepparkorn och ett par skalade lökar iläggas. Då syltan med tätt lock får fullkoka, upptages hon, putsas och nedlägges i djupt fat eller form, spadet silas öfver köttet, hvilket, sedan det fått stelna, uppstjälpes; ätes med skarpsås eller ättika och rödbetor.
Pulver på stekar.
Champinjonerna rensas på det sätt, att huden afdrages, det bruna skägget, som sitter under, bortskrapas, stjälkarna afskäras litet i ändan och huden afdrages; de sköljas och läggas i en förtent kopparkastrull att upphettas med ej mera vatten, än som
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·

