Tillbaka Read Runeberg

Husmanskost

Originalsida 201
Originalsida 201
Originalsida 200
Originalsida 201
200–201

Sida 201

17. Sallader, tarfliga

Gurkor, saltade.

De långa, smala, gröna eller gula gurkorna äro härtill tjänligast. Gurkorna böra vara nyss afploekade, då de läggas i en balja i friskt källvatten ett par timmar. Emellertid kokar man vid pass 8 lit. (3 kannor) vatten med så mycket salt, att det kännes skarpt på tungan, samt 12 gr. (1 lod) alun. Laken uppsilas i en ren balja att kallna och blandas upp med så mycket skarp ättika, att den blir syrlig. Nu har man tillreds plockade, omblandade löf af ek, brunkörsbär och svarta vinbärsblad, dillkronor samt sköljd och i bitar skuren skarp pepparrot. I en väl urbönad, stor bytta lägges först ett lager med löf och dill, därefter gurkor så tätt vid hvarandra som möjligt och en göpen pepparrot; så dill, löf, gurkor och pepparrot, så långt gurkorna räcka, men sist ett tjockt lager med löf och några hvitpepparkorn kring kanterna af byttan. Nu hälles den källa uppblandade saltlaken i byttan, att den står öfver både gurkor och löf, en tunn träbotten, äfvenledes urbönad, och en flat, väl tvättad gråsten, lägges som tyngd på gurkorna, locket pålägges och tillsmetas med deg, hyttan sättes i fuktfri källare, och efter en månad eller sex veckor kunna de begagnas. Om de synas mögla, sedan de legat en tid, då borttages det möglade, laken hälles af, kokas upp, kallnar och påhälles åter.

Ättiksgurkor, krassknopp och bönor.

Härtill tagas de minsta, 4 à 5 centimet. (1 par tum) stora, gurkorna, äfvensom mycket; små stångbönor och späd krassknopp samt portlaksstjälkar, om

Källa: Project Runeberg · ·