Idun: 1892

1892 ÎDUN 103 franska, som lika så gärna kan vara kinesiska. En gång såg jag en parisare helt allvarsamt vända sig till sin granne med en dylik »fransk» matsedel och bedja honom öfvexsätta »den svenske menu». Finkänslighet är en dygd, som mestadels är medfödd, men som vanligtvis helt och hållet saknas hos uppkomlingen, hvilken från ingen- ting uppsvingat sig på börsaristokratiens guld- tron. All respekt för en »selfmade man», ty visst måste det vara ett stolt medvetande att hafva sin egen kraft och intelligens att tacka för allting, men dock är intet så obe- hagligt som penningdryghet, ja, ännu vida obehagligare än bördsstolthet. Bland våra samtida känner sig ingen hugad att kröka rygg vare sig för den ene eller andra, och den som vill imponera med glänsande guld eller glän- sande namn, gör sig blott själf löjlig. Om någon ber mig till sitt bord, är jag redan förut öfvertygad om, att han skall bjuda mig på det bästa han kan ; därför är det helt och hållet öfverflödigt, ja, dumt skryt, om världen helt högtidligt försäkrar mig, att ostronen äro direkte från Ostende och bananerna från Algier; att hans champagne kostar så och så mycket, att cigarrerna äro hämtade från Ha- vanna enkom för hans räkning o. s. v. Be- römmet, i fall sådant skall komma i fråga, bör öfverlämnas åt gästerna. Ar någon af tjänarne fumlig vid serveringen, så må värdfolket akta sig att göra väsen af saken och därigenom göra den arme syndaren ännu mer tafatt och förvirrad. För att und- vika dylika missöden, bör man äfven i dju- paste hvardagslag tillse, att tjänaren eller tjä- narne uppföra sig korrekt vid serveringen. Äfven skola de alltid vara omsorgsfullt klädda. Betjänten bör helst uppträda i svart kostym, och ovilkorligen skall han begagna handskar eller vantar. Så snart alla tagit plats vid bordet, ut- „ breder en hvar sin serviett öfver knäna. Seden att stoppa ena snibben i halsutringningen ty- der på den fula ovanan att föra stora ladd- ningar af mat till munnen, till följd hvaraf hälften stannar på vägen. Jag var bekant med en äldre herre, som hade gjort en upp- finning, hvilken han var mycket stolt öfver: så snart han hade satt sig vid bordet, fram- drog han med mycken ostentation ett etui, uti hvilket befann sig ett snöre, i hvardera ändan försedt med en liten silfverhake. Snö- ret lades kring halsen, och därvid fasthakades servietten, hvilken efter hvarje rätt allt mer och mer liknade en landtkarta, och hvars an- blick slutligen helt och hållet förjagade de andras matlust. Ingen uttalade heller den önskan att än en gång sitta vid samma bord med den lycklige uppfinnaren. Likaså obe- haglig är hos mången ovanan att smacka och sörpla, när de äta. En med rätta utdömd sed är att lägga tand- petare på bordet. Den som behöfver sådana, kan väl gifva sig till tåls, tills måltiden är förbi och han har frihet att företaga sig denna operation i allsköns ensamhet, i stället för att utagera detta ingalunda tilldragande skåde- spel i allas närvaro. En del tror sig dock kunna maskera det stötande i saken, i det de hålla andra handen utbredd framför munnen. För någon tid sen voro sköljkoppar ett nödvändigt attribut till hvarje måltid. Denna afskyvärda sed kom visserligen sedan ur mo- det, men nu ser det ut, som om den åter skulle vinna insteg. Ordspråket säger visst: »Det naturliga är icke anstötligt» — men jag rår ej för, att jag härvidlag finner det naturliga riktigt kväljande. Seden har troligen sitt ur- sprung från Orienten, där handtvagningar före och efter måltiden höra till ordningen och äfven äro af nöden påkallade, då vi besinna, att österländingarne äta med fingrarne. I Europa trodde man sig fullkomna saken och införa något riktigt fin-fint, i det man såsom sista rätt serverar varmt vatten, så att, till högtidligt afslutande af festen, ett allmänt gurglande och spottande må begynna! Mun- hygienen är ju i sig själfen beaktansvärd sak, men skulle ej en lämpligare plats än mat- bordet finnas för dylika intima förrättningar? Sist vill jag ännu nämna ett par ord om hufvudsyftemålet med en festmåltid. Anden behöfver, lika väl som kroppen, en fin, smält- bar föda, och därför böra alla tråkiga hvar- dagstankar, alla affärsangelägenheter och tjän- stemannaomsorger för ett par timmar hängas på en spik, och då man inträder i den behag- ligt upplysta festvåningen, skall blott en tanke råda — att njuta af lifvet, så i andlig som lekamlig måtto. Det lekamliga tillgodoses af bordet och dess nöjen, det andliga genom upplifvande samtal och framför allt genom en upphöjd sinnesstämning. % Ur notisboken. Dödens skörd. Den 17 d:s afled efter någon någon tids sjukdom konteramiralen K. Peyrons maka, Kathinka Due, i en ålder af 53 år, efterläm- nande djupt sörjande make och sju barn. Den af- lidna var dotter till framlidne norske härvarande statsministern Due och syster till Sverige-Norges nuvarande envoyé hos franska republiken F. G. K. Due och har inom vår hufvudstad genom sin ädla per- sonlighet och sitt älskliga väsen förvärfvat en tal- rik vänkrets. — Grefvinnan Ebba Augusta Henriette Lager- bjelke, född Bibbing, afled härstädes den 18 dennes. Född 1839, blef hon 1859 gift med landshöfdingen, sedermera landtmarskalken och talmannen i första kammaren, grefve Gustaf Lagerbjelke, i hans andra gifte. * Handarbetets vänners sedvanliga vår- utställning har ägt rum under denna vecka i sällskapets präktiga lokal vid Brunkebergstorg och omfattat ett stort antal nya modeller, utarbetade un- der det senaste halfåret efter dels nya kompositio- ner, dels äldre stilrena motiv. Skånska väfnader, gobeliner, gobelinsöm, applikationer och allt slags broderi äro rikt representerade i växlande komforts- och prydnadsföremål. Skulle vi särskildt framhålla något, vore det en ovanligt smakfull skjutgardin och en lysduk i de delikataste färger efter ett gam- malt motiv i drottningens ägo — den förra utförd i korsstyngsbroderi på hvit botten, den senare i schat- tersöm af det kända konstnärskompanjonskapet frök- narna Widebäck och Vestberg. Fröken Petre bidrar med synnerligen vackra gardiner i applikation. Ett särskildt rum är upptaget af arbeten och mo- deller, afsedda för kyrkliga ändamål. Bland andra artiklar märkes en altarduk af hvitt linne, broderad med gult silke. Modellen till denna altarduk är, efter motiv från slutet af 1860-talet, komponerad af fröken Branting och arbetet utfördt af två damer, som skänkt den till Östermalms kyrka. * Svensk konstnärinna inför utlandet. Friherrinnan Adelaide Leuhusen, vår framstående målarinna, exponerar för närvarande ett par taflor å konstutställningen i Berlin, båda porträtt, det ena af en dam af societeten, det andra af Budolf Genée, den bekante tyske skådespelsförfattaren, en broder till Bichard Genée, »Sjökadettens» m. fl. glada ope- retters tonsättare. Den ansedde konstkritikern L. Pietch yttrar sig i Vossische Zeitung särdeles be- römmande om den svenska artistens arbeten. * Hed. doktor Mary V. Mitchell, professor of Physical Culture vid Womans College i Baltimore, har vistats 3 månader i Stockholm för att här stu- dera den pedagogiska och medicinska gymnastiken. Hon afreser härifrån till Nääs’ slöjdskola. * Hedrad kvinnlig artist. Bitteris & artibus har konungen tilldelat den norska skådespelerskan Sophie Parelins i anledning af hennes utförande af Ases roll i »Per Gynt». * Piere kvinnliga än manliga studenter lär man inom en snar framtid kunna vänta på Nya Zeeland. De kvinnliga studenternas antal växer med stor hastighet ; för närvarande är det 160. * Sextiotusen kvinnliga landtbrukare finnas det i Irland. * Kvinnorna i renhållningen. Under nam- net »Street cleaning Association» har i New-York bildats en kvinnoförening, som tagit gaturenhållnin- gen till speciel uppgift. Till en början har före- ningen inskränkt sin versamhet till ett särskildt di- strikt, där man redan kunnat konstatera ett högst glädjande nedgående af sjukprocenten. Uppmuntrad af framgången ämnar föreningen emellertid söka ut- vidga sin verksamhet äfven till andra stadsdelar. Från köket upp på scenen. Direktören för Opéra Comique i Paris, Carvalho, tillkännagifver i franska tidningar, att han har engagerat en ny sån- gerska, hvilken antagligen kommer att väcka ett oerhördt uppseende vid sitt första uppträ- dande. Den nya stjärnan heter Marie Danel och är endast 17 år gammal. För tre år sedan inne- hade hon den anspråkslösa befattningen som köks- piga pä ett värdshus i Meudon. Carvalho hörde henne en dag sjunga och blef förtjust i hennes röst samt lät utbilda henne hos de förnämste sånglärare i Paris. Hon skall debutera i »Viliars’ dragoner». * Pariser-tvätterskornas drottning. Hvarje år välja Paris’ tvätterskor ur sin krets en drottning, hvilkens uppgift är att midfastosöndagen på en tri- umfvagn fara genom Paris’ gator, omgifven af alla stadens tvätterskor i mer eller mindre egendomligt utstyrda ekipage. Drottningen för året valdes här- omdagen. Hon heter Henriette Delabarre och är en 16-årig blond skönhet. * Sparkasseräkning torde vara den för mindre kapitalister, för tjänstemän, ensamstående fruntim- mer m. fl. lämpligaste och bekvämaste form af bank- räkning. Enligt annons i dagens nummer godtgör Stockholms Kredit- och Diskontoförening 4'/2 % ränta a dylika insättningar samt beviljar dessutom vissa afsevärda lättnader vid uttagningar af innestå- ende medel. Utom Stockholm boende personer torde lämpligast vända sig direkt till banken. En hittills i vårt land ensamstående affär grundades för nio år sedan i Stockholm af en samvetsgrann och fint bildad kvinna, som med densamma verkat till stor nytta. »TA. Tjäders in- ackorderingsbyrå» var dess namn, och dess ändamål var och är att anskaffa goda hem i Stockholm åt den studerande ungdomen, inackordering på landet at stadsbor, anskaffa guvernanter, värdinnor, aflärs-, sällskaps- och hushållsbiträden, ge anvisningar på in-, och utländska pensioner, uträtta kommissioner, verkställa uppköp m. m. Hufvudbyran i Stockholm skötes och äges numera af fru Nanna Strand och fröken Ella Bosling, men den 1 instundande april öppnas i Kalmar en filial till densamma af fru Theda Tjäder själf, som till följd af förändrade familjeförhållanden nyligen flyt- tat dit. För södra Sverige torde denna byrå blifva till nytta igenom dess mångsidiga arbete och genom den mångåriga kännedom innehafvarinnan äger om huf- vudstadens olika förhållanden på alla hit hörande områden. Sen till, att Idun med Modetidning finnes hos alla edra bekanta!